´

Den här bilden får visa vad jag hade på halva mig idag. För idag var en sådandär dag då jag bara inte såg okej ut på bild. Jag såg liksom bara ut som en sliten gris. Men men, sådana dagar har väl alla?
Och attans vad svårt det är med att "designa sin blogg". Det går liksom inte i min otekniska värld. Men snart, eller okej...kanske inta alls snart, men om ett tag så kanske jag kommit på det. Men det är ju så herrans massa koder och sådant!
Ikväll ska jag sitta hemma. Det blir nog bra för mig som varit sjuk. Dessutom så har jag ju dansföreställningar tidigt imorgon bitti. Och DET är kul ska ni veta! som 1000an.
Nu blir det glass som gäller för mig.

Ta det lugnt. Bloggen ska inte se ut såhär för alltid. Bara ett tag nu. Tills jag listat ut hur man designar sin blogg bättre. För sådant är jag ju så ruskigt dålig på.

Om jag skulle vart friskt idag, vilket jag verkligen önskade. Så skulle jag sett ut såhär.
Jag nästan bokstavligt talat bor i den här tröjan för tillfället. Den är nog världens skönaste.
Och så har den en så ruskigt fin färg också. En sådan färg som magiskt nog får ens ögon att se blåare ut. Det är tjusigt tycker jag.

Jag är sjuk. Det är inte älskat. Nej gud nej.
Jag som sett fram emot att dansa idag. Och träffa Cecilia. För vi har inte träffats på tog för länge. Den flickan kom nämligen nyss hem från London. Nu tänker jag kila ned till affären och köpa mig något gott. Det förtjänar man ju när man är sjuk. Och ni ska fortsätta skriva fina små saker till mig. Det har gått och blivit ett beroende, jag vill bara höra mer och mer.
Förresten, Nu är det The Who som gäller för hela slanten.

Nu har jag tänkt visa er min rosettsamling. Ni ska bara veta hur mycket den betyder för mig.


2 sammets rosetter. Den övre fick jag nyligen av söta Hanna L.

Det rosa rosett-diademet.

De sötaste. De är nämligen inte större än en ringfingernagel.

De röda.


När jag inte har något att göra på syslöjden så syr jag mig alltid ett par extra rosetter.

Den här må ni tro betyder oerhört mycket för mig. Den fick mamma när hon var en liten flicka. Den är stor, stor och tung så det behövs en ordentlig uppsättning för att hålla den uppe. Den ska jag ha på nyår. Den är som en "fina tillfällen rosett".

Sådana här har jag flera 100 av tror jag. För man hittar dem lite överallt hemma hos mig.

En i spets.

Och en vanlig svart.

Here you have my bows.

Här har vi två av jordens snyggaste tjejer. Hanna och Ellen.
Idag är det ett litet speciellt tillfälle ska ni veta, för Ellen är en sådandär flicka som aldrig kan stå still...vilket leder till att det är oerhört sällsynt att fånga en bild på henne. Men idag har jag lyckats!
Ikväll så blir det fint folk för hela slanten! kul kul kul!

På senaste tiden har jag börjat fundera över ER. Vilka är ni som läser denna blogg?
Ni får alltid hör om mig, vem jag är, hur jag mår, vad jag tycker är fint, vad jag gör och så vidare. Men nu undrar jag jämt bara vilka NI är. Finns det någon som kanske går i min skola som läser?
Ja allt sånt.
Så snälla snälla snälla! jag ber er, det sulle vara så kul om ni kunder kommentera här nedan och berätta om er själva. Det behöver verkligen inte vara en lång novell! Det kanske till och med räcker med "Hej Jag heter Hedvig, jag har blont kort hår, jag gillar att dansa och jag bor i stockholm".
Vilka ni är? Hur ni ser ut? vad ni gillar att göra? var ni bor och kanske vilken skola ni går i?
Snälla snälla söta.

You always read about me. Who I am, what I like to do and things like that...
Now it´s my turn! Please tell me about yourself! <3
Describe your self. Who are you? what do you like to do? how do you look like? where do you live?
Please, I would be so happy!
Hugs

Bilder från i fredags eftermiddag. Hanna Lilja har världens finaste hus. Hennes mamma är (som hon själv kallar det) ett "fan" av 50 och 60 - talet. Det märks, minnsan! tjusigt som 1000an.
Jag blir fortfarande helt otroligt jättegalen på det här med att det inte går att ladda upp bilder. Jag ska be bror min att ta en titt och se vad som är fel. Men denna gång fixade jag upp bilder genom Leos dator. Och jag vet att storlekarna blev konstiga. Men det kan helt enkelt inte hjälpas. Bättre än inget!
3832910393 pussar och kramar.

Jag hatar elektronik. Jag hatar det. Min dator kan inte ta emot bilderna från min kamera helt plötsligt.
Jag blir galen utav det!
Så nu visar jag istället min önskelista för tillfället, inte så lång ÄN men Åh, jag dör lite grann då jag ser klänningen här ovan med ett öppet hjärta i ryggen. Den är så fin att det inte ens går att andas! (Hur gör man förresten sådanadär kolage? allt blir så utspritt nu...).

Ny rosett har jag, den fick jag av världens underbaraste Hanna Lilja. Åh åh åh vad glad jag blev!
Nu ska jag rusa iväg till dansen för jag har ganska jäkligt bråttom.
För överig så är Bob Dylan bäst. Lyssna på honom du som inte redan gör det! han pickar upp detta gråa snö/slask vädret. Blä för snöregn!!

Under min vistelse på Gotland så köpte jag bland annat denna underbara rosett, eller hårband är det ju i och för sig. Det får mig att känna mig som en 4:a årig flicka som ska på söndagskalas. Det känns otroligt tjusigt ska jag säga er!
Och den lilla rosa skönheten köpte jag på Kapphals barnavdelning. Bara så ni vet liksom!
Tröjan har jag (tro det eller ej) sytt själv på syslöjden. Och min syslöjdsfröken kommenterar VARJE gång jag har på mig den "Men åh vad fin den är", vilket får mig att känna mig stolt.
Och kjolen är secondhand.
Det var det. Nu ska jag dansa lite till Elvis ett tag med sedan bär det av till sopplagning hemma hos Molly med Johan. Vi ska nämligen få den gossen att gilla soppa, för hur kan man INTE göra det!?

Bilder från Gotland för några dagar sedan.
Herregud. Jag tror faktiskt att jag aldrig i hela mitt liv varit så här trött. Det är liksom en sådandär jag då det bara inte går att dölja de mörka ringarna under ögonen, då man somnar en stund på spårvagnen och då det inte riktigt går att öppna ögonen helt på grun av allt "sömngrus".
Dessutom så är insperationsnivån mycket låg. Så därför så tog jag bara på mig denna klänning här ovan och kände mig nöjd med det (fast att jag använt den så mycket sista tiden).
Nu ska jag gå och sova (ÄNTLIGEN!!!) och troligtvis, eller förhoppningsvis så kommer insperationen tillbaka till mig när jag sovit ett tag.
Sov sött alla. Vi hörs imorgon.

Translate here!!