Vi håller händer i språnget


Att vara hemma igen känns otroligt halvt men samtidigt så otroligt helt. Jag har saknat det här. Jag har saknat mina vänner så fasligt mycket. Men nu har mina farväl till sommaren börjat för länge sedan, redan sista kvällen på Gotland. För att vara hemma är ingen sommar, men gotland är.
Nu ska jag fortsätta lyssnar på Razorlight och sedan bär det faktiskt av till älskade Balettakademin för första danslektionen på hela sommaren. Det är så helt det kan bli tror jag. Åh dans.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0