För vi är alla sateliter



Gårdagens klädsel, ny väska och ett hörn utav min alldeles egna bod. Åh.

Sen fick jag en betydelsefull kommentar också från en tös vid namn Stina:
"Vad gör man när ens första kärlek tar slut och man inte kan släppa taget om det? Hur går man vidare?"

Om du bläddrar tillbaka bara någon månad i arkivet här så kommer du kunna läsa om hur det var när just detta hände mig.
Jag trodde att jag skulle dö. Helt ärligt.
Allt gjorde så ont, till och med att andas. Det liksom högg i lungorna för varje andetag. Jag kunde inte äta på grund utav den stora, feta klumpen i halsen och mina ögon var igensvullna utav all gråt. Jag såg död ut, tom.
Men sen kom sommaren och jag rymde ifrån allting. Jag rymde till Gotland i två veckor och kände mig näst intill lycklig igen. När jag sedan kom hem kände jag mig stark. Så stark att jag till och med medvetet gick till samma "fest" som honom. Åh snälla gör inte samma misstag som jag.
Där rasade allt igen. Där slutade jag äta för andra gången och fortsatte spendera min tid i sängen med knäna mot brösten.
Sedan for jag iväg på konfirmation i tre veckor. Det var det bästa jag gjort i mitt liv. Där tänkte jag inte på honom en enda gång för jag var omgiven utav nyheter. Nya världsfina människor. När jag åkte hem så var jag rädd för att allt skulle bli som innan. Men nej. För allt var på något sätt helt annourlunda.
Jag kunde inte gråta över honom längre. Jag kunde inte minnas honom ordentligt och bäst av allt; Han betydde inget längre.
Jag är över honom men jag är inte över det. Jag saknar allt omkring det vi hade. Som hans familj och att ha en trygg famn att gosa i. Men jag saknar inte honom. Han kan ersättas och det är så jävla jävla jävla skönt.
Du kommer förstå senare. För jag vet, just nu tycker du att det bara låter helt sjukt.
Men kom ihåg: Folk fösöker trösta dig nu och säger att det kommer bli lite lite bättre för varje dag. Jag vill bara sparka den personen i magen som kom på den dåliga tröstningsrepliken. För det fungerar inte så. Ena dagen är man hur lycklig som helst och dagen efter så vaknar man upp och önskar att man vore död. För det är så men man blir starkare och starkare.
Nu ska du göra allt du tycker är roligt. Du ska vara sysselsatt hela tiden och inte få en enda sekund ensam i lugn och ro. Det är bara livsfarligt. Bästa medicinen någonsin är nog att träffa nya människor.
Människor som inte har en aning om vem pojken är och som inte har en chans att påminna dig om honom. Sådana är bäst på jorden.
Mamma säger att den första gången det tar slut är den värsta. För då vet man inte hur man ska hantera det. Vi två får hoppas att hon har rätt.
Ta hand om dig. Världen är proppfull utav pojkar som till och med är bättre än honom, kom ihåg det.
WOHO!!

Kommentarer
Postat av: pauline

du är bäst hedvig. tack för det här inlägget!

2010-07-30 @ 18:22:50
URL: http://rememberpauline.blogg.se/
Postat av: Issa

Så underbart skrivet!!

2010-07-30 @ 18:47:05
URL: http://kattissa.blogg.se/
Postat av: hanna

SÖÖÖÖTT

2010-07-30 @ 19:22:20
URL: http://korell.blogg.se/
Postat av: isabel

kolla in bilderna från min ungernresa! :)

2010-07-30 @ 20:10:37
URL: http://closetstories.devote.se
Postat av: Lisa

vad vacker du är och vacker väska+ klänningarna åhh!



Jättebra skrivet med!

2010-07-30 @ 20:19:54
URL: http://popflickan.blogg.se/
Postat av: Ebba

Jeeete fin väska!!!!

2010-07-31 @ 15:00:21
URL: http://rostich.blogg.se/
Postat av: Elina

Om du bara visste hur mycket jag älskar din blogg. Så himlans fin är den.

2010-07-31 @ 20:59:07
URL: http://crossoceans.devote.se
Postat av: stina

tack! jag kommer förstå när tiden läk såren. du skriver fantastiskt fint hedwig

2010-08-01 @ 12:51:45
Postat av: Anonym

Och för en annan flicka är han fortfarande allt. Undrar om hon någonsin släpper taget? Undrar om henne kärlek var starkare än din eller om hon bara inte kan släppa taget? men. då... så feg hon är som skriver det anonymt. Men hon kan få tala för sig själv om hon någonsin vill att det ska komma ut. Så det går inte alltid att släppa taget... och jag avundas dig för att du klarat av det.

2010-08-01 @ 16:01:08
Postat av: Anonym

Du är så duktig och klok du har blivit!!!

2010-08-01 @ 17:41:09
Postat av: J.

chin up, darling! ♥

2010-08-01 @ 18:31:09
URL: http://limelu.blogspot.com/
Postat av: Anonym

Fan vad du e söt hedvig!

2010-08-01 @ 23:33:32
Postat av: Flora

Hedvig hedvig hedvig. Du sätter ord på mina känslor.

saknar dig, du är så sabla bra.

2010-08-02 @ 00:18:57
URL: http://florasblogg.se
Postat av: coooooling!

Du är fett ful!!!!!!

2010-08-04 @ 13:33:06
Postat av: Emma

Jag vet så väl hur det känns. Liksom hejjagdumpademinkilleförettårsenochärfortfarandeledsen.

2010-08-04 @ 17:52:36
URL: http://emmaoverstrom.blogg.se/
Postat av: astrid

finis

2010-08-04 @ 23:13:14
URL: http://familyoftrees.blogg.se/
Postat av: Ina

Åh snälla kan du inte berätta vart du köpte den vita klänningen

med en röd, vit och blå rand? Den som typ ligger snett bakom dig. Jag DÖR för den...

Och jätte fint skrivet! När nåt sånt händer mig tänker jag komma

hit, titta tillbaka i arkivet och läsa det här tills jag förstår. För just

precis då kommer jag inte förstå. Då kommer det bara göra ont.

<3

2010-08-05 @ 04:34:42
Postat av: Evi

Orginal designen på klänningen är Miu Miu. Men jag tror att hon sytt den här själv. Eller köpt en liknande. För ränderna är lite bredare på hennes (:

2010-08-18 @ 20:56:35
Postat av: inger helén

så himla himla fint

2010-10-29 @ 16:15:13
URL: http://smallwishes.blogg.se/
Postat av: Torsteinamal

Hope you enjoyed your visit.

2011-11-23 @ 08:54:29
URL: http://torsteinamal.blogger20.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0