Det finns inget rop som hörs i natten för ingen har sett ljuset.



Idag är jag go och gla för jag ska leka med två världsbra människor; Molly och Johan. Dessutom har jag hängselbyxor på mig och solen skiner. Hej hej fina värld!


Upside down, boy you turn me all around


Eftersom jag blev helt galet kär i Hannas hängselbyxa under min gotlandsvistelse så var jag idag tvungen att köpa ett par liknande.
550 riksdaler på Urban Outfitters secondhand. Det är den lätt värd, skönaste plagget på jorden. Man känner sig som en sexårig liten flicka i den. Älskart.

Hjärtan som ler






Lite Hanna. Snygg tjej det där.

Det gör ont i hela hjärtat att se Bromma igen men om jag har lite tur så finns det kanske fortfarande någon fin liten person kvar här hemma.
Gotland var underbart, fy bövelen vad kul vi kan ha. Dit åker jag tillbaka till i Augusti. Längtar.
Nu blir det till att packa inför konfirmationslägret. Woho!

För sent för kärlek vit som snö

Bilder från förra sommaren men jag är likadant klädd idag.

Uppdatering på sommaren är så jädrans svårt.
Ärsh. Jag är glad och lycklig i vilket fall som helst och imorgon far jag hem för att sedan åka till Vitsgarn på konfirmation. Spännande som 17, åh ja.
När jag kommer hem så ska jag försöka lova en liten förbättring på uppdateringssidan.
Hej på er.

Varför finns det inga kvoter?

Kofta - ?, Tröja- H&M, rosett- beyond retro, hängselbyxa - Hannas (secondhand).

Hej. Jag och Hanna blev nyss ihjälskjutna utav grannpojken och hans gäng, med hjälp utav majs?
Allt är så jädrans konsigt här.
Tjohej!

And all of this because I've been screaming boy’s names in the night

Lite bilder från några dagar sedan. Fulla med mig och Hanna.
Jag tänker på honom varje eviga dag. När fan ska jag sluta med det? När ska det bli bättre?
Jag måste måste måste glömma den dumma pojken.
Men trots detta, då jag inte tänker på honom, så är livet underbart fint här.
Puss på er.

Dom hade mycket att säga

Flora, Hanna och jag.
Jag förstår om ni snart är så trötta på ödehusbilder att ni exploderar men det är ungefär det finaste stället på jorden. Vi börjar känna oss riktigt hemma där vid det här laget.

När man byter ut tårar mot skratt och gör livet lite, lite lättare

Igår hängde Hanna och jag i ödehuset igen. Gillart!
Annars är det fullt upp här och det är så jädrans bra, då hinner jag liksom inte tänka.
Hoppas ni har det lika bra som mig, fast utan ett värkande hjärta. Puss på er.

"

Hej. Jag lever gånger tusen och känner mig glad. Näst intill lycklig faktiskt.
Världen har så jädrans mycket att erbjuda men det är inte fören nu jag lägger märke till det.
Nu kommer jag antagligen börja blogga mer igen. Internet är igång!

Med myggbett som svider och gyllene tider

Förlåt Hanna för att jag lånar din favoritrubrik en stund!

Nu ska jag snart iväg och fika med en pojke vid namn Ruben. Han har fasligt fina kläder och världens finaste sångröst. Bara så ni vet.
Efter det far jag till Gotland under 20 underbara dagar. Jag vet inte riktigt hur det blir med bloggningen under den tiden. Vi får se. Ibland finns det internet, ibland inte. Det är det som är så spännande med gotland!
Men såfall jag inte bloggar så önskar jag er ett par helt fantastiska 20 dagar!
På återseénde.

Om livslånga sommarlov

Okej. Den här dagen blir inte riktigt som jag tänkt den, inte riktigt som den dagen jag längtat efter redan sedan förra sommarens slut.
Det vore att ljuga om jag sa att jag är lycklig. För det är jag verkligen inte. Faktum är att jag till och med ser ledsnare ut när jag ler. Men jag känner ändå en liten lättnad i kroppen. Snart ska jag få åka här ifrån, på fredag. Då får jag lämna den här platsen i tio veckor och bara glömma allt. Sen är det bara ett år kvar och DÅ, då lämnar jag denna plats för gott. Åh herre. Jag längtar så jag dör.
HA EN UNDERBAR SOMMAR!!
Jag älskar er.

I wanna be the one to walk in the sun

Allt secondhand.

Tjoho! nu ska jag klippa mig.
Imorgon är det avslutning och sen får jag glömma allt. Lycka.

Knas gånger kalas

KAN NI SLUTA VARA SÅ JÄVLA BEROENDE UTAV DET RADERADE INLÄGGET OM BROMMA!?
Snälla ni. Så jädrans farligt var det inte! dessutom tog jag ju bort det!
Många utav er tror att jag försökte framhäva mig själv som en underbar och riktig person, mer herre!
Inlägget var till för att träffa folk, och det gjorde det verkligen, mitt i prick, HA. Men inlägget träffade ju inte bara er, det träffade ju mig också. Jag passade precis lika mycket in på punkterna som ni. Jag bor också här, jag är också en del utav Bromma.
Och hörrni. Jag tror att många utav er har ganska taskig erfarenhet om vad jag just varit med om. Några av er har säkert blivit hjärtekrossade och vet precis hur jag känner. Men många utav er har ingen aning om hur det känns och tänker:
- Vadå, så farligt kan det inta vara. Och hon kan ju inte vara otrevlig mot andra bara för att hennes pojkvän gjort slut?
Och nej! det kan jag verkligen inte vara. Jag får inte vara otrevlig mot er. Jag vet själv när jag gör fel. Men jag är sjuk. Det måste ni verkligen förstå. Och då man är sjuk agerar man inte som man borde göra.
Man borde älska men man hatar istället.
Så fungerar det men snart blir allt bättre. Tro mig.
Förlåt alla er som blev ledsna över det inlägget. Nu hoppas jag att ni som skriver kommentarer om Bromma inlägget kan sluta med det.
Det skulle göra allt så underbart trevligt.
Puss och hej på er.

Du brukade undra hur man åsakade mest smärta utan att döda.

Svaret:

Idag kom du mot mig.
- Hedvig!
Jag blundade och inväntade de miljontals knivar som högg mig överallt. Överallt.
När jag öppnade ögonen var du påväg bort igen.
Senare:
- Försökte du prata med mig idag?
- Jag skulle bara fråga om du ville ha tillbaka din bildmapp.
Knivarna kom igen.
Du lämnar mig alltid styckad men aldrig död. Jämt.

.



Idag rasade muren ännu mer.
- Hur många överlevde?
- En.

Tack Hanna Åberg för att du är den bästa som finns.

Känsliga punkter.

Eftersom många utav er inte klarade av inlägget om vad Bromma är under skalet så raderades inlägget.
Förresten skulle det vara helt underbart trevligt om ni som skriver sänkande kommentarer skulle kunna sluta med det. Jag mår dåligt nog. Jag lovar.

Kärleken tar slut från kyss till kyss

Kysste du mig mer än vad jag kysste dig?
Nej.
"Om vi fortsätter vara vänner...kommer vi fortsätta hångla då?"
" Nej det kommer vi inte, Hedvig."
" Kommer du hålla armen om mig?"
" Om du vill det".

Jag kommer aldrig klara det här.

Om att gråta

Jag äter inte. Jag dricker inte. Jag sover inte.
Jag gråter. Jag svimmar. Jag ringer honom hela tiden.
Jag försöker göra livet svårt för honom genom att skriva saker man inte borde skriva. Jag inbillar mig själv att mitt liv blir lättare om han mår dåligt.
Jag gråter i hans famn.
Jag gråter i mammas famn.
Jag gråter i mina vänners famnar.
Jag gråter på skolgården.
Jag gråter i min säng.
Jag gråter på lektionerna.
Jag gråter i matsalen.
Jag gråter för att jag vet att jag är i skolan för att jag vill att han ska se mig lida. Det får honom att lida.
Jag gråter då jag tvingar honom att kyssa mig.
Jag gråter då jag frågar hur jag ska vara, hur jag ska få honom att bli kär i mig igen.
Jag gråter då han säger att det inte går, det är försent.
Jag gråter då jag frågar om han blir arg om jag hånglar med någon annan.
Jag blir lycklig då han svarar ja. "På något sätt så är du fortfarande min, jag har inte släppt dig helt än".
Jag gråter då jag frågar om vi kan hångla på fest.
Jag gråter då han säger att det inte är bra för mig.




(Ni kommer inte se mig på Mando Diao ikväll. Jag kan inte stå upp.)

Och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig.

Idag sa han stopp. Sedan klev han på allt och gick därifrån.
Nu vill jag bara dö.

Känslorna faller fritt på midnattsgatorna


Fy 1000 vad jag stör mig på godispåsen under mitt sängbord! jaja. Linne - H&M, Shorts - Secondhand, väska - secondhand, rosett - beyond retro.

På fredag ska jag gå och se Mando Diao. Svimmar av glädje.

RSS 2.0