I broke down in horror

Rosa tröjan är Hannas. Den fryser man inte i, inte ens på våran iskalla skola. Fy 17!

Tjenis

Måndag och såhär ser jag ut, kragen som sticker fram är en förtjusande blus som jag köpte i Båstad denna helg, den får ni se senare.
Och Apelryd alltså. Åh, det var ju nästan för fint för att vara sant, skolan kändes inte ens som en skola utan snarare som ett hemmatrevligt hem. Jag tror bestämt att det får bli mitt gymnasium, men det tar emot att lämna mamma, pappa och alla andra fina människor här uppe. Vi får se hur det blir!

Om en Hanna

Ibland så känns det nästan som om Hanna skulle få en helt egen kategori här på bloggen så mycket som jag skriver om henne, idag kommer det stå ännu mer om den tösen, för just idag så fyller hon 17 jättelånga år.


Om henne då.
Hanna gillar saker som glögg, Gotland, konst, hennes hund Selma, ciggaretter och sin kattröja (någon dag får ni se en bild). Hon är så himla bäst, förstående och rolig. I lördags då vi låg i hennes säng, kollade upp i taket och skrattade så att tårarna bokstavligt talat strömmade ned för våra kinder så tänkte jag på vilket extrem tur jag har som har just henne som kompis, ja vad faaan skulle jag göra utan dig?
Hon är dessutom bäst på att lära känna människor och ragga upp nya kompisar. Ett socialt geni ungefär.
Om oss då.
Våra hjärnor har blivit helt och håller sammanflätade under åren, sådär så att vi alltid i precis samma sekund börjar sjunga; "My milkshake brings all the boys to the yard" eller något dylikt fånigt. Annars så beter vi oss ofta som ett gammalt gift par tillsammans, sådär som att vi planerar olika weekend-resor, pratar om farmors nya intressen och poängsätter olika nässprayer. Men sen får vi ju inte glömma våra bästa stunder, jag tycker bestämt att det är då vi två är på Gotland alldeles själva, då vi spårar i köket tillsammans med gemensam favoritmusik och äter euroshopperchoklad som vi köpt på ICA östergarn samma dag.
Ibland så pratar vi knappt utan bara sitter och spelar "Flying Cow" på våra mobiler i kanske en halvtimme, men till och med det känns hur naturligt och underbart som helst. Och väldigt ofta så tatuerar vi oss, inte på riktigt såklart utan med ni vet sådana glittergnuggisar som man kan köpa på ICA? väldigt knasigt alltså.
Det känns som om vi två kommer känna varandra till evigheternas slut. Som att vi två kommer bli som de två gamla, söta damerna vi såg på "Vete katten" förra veckan. Jag kan inte tro något annat, vi är helt enkelt klippta och skurna för varandra, handen i handsken, det är vi det, thihi.
Och åhåh. I nio år har vi känt varandra nu, det är lång tid.
GRATTIS.

Apelryd och sånt

Något som inte ni vet är att jag har väldigt svår migrän, anfallen kommer inte särskilt ofta men när de väl kommer så spårar det totalt. Så inatt sov jag i badrummet och kräktes två gånger i timmen, fy satan. Den som kommer på någon medicin som botar migrän för gott kommer jag avguda.
Nu är jag blekare än vanligt och mina ben darrar men snart kommer Hanna hit och äter nyponsoppa med mig och ikväll flyger jag ned till Skåne för att imorgon vara med en hel dag i Apelrydsskolan. Herre. Jag är så nervös att jag skulle kunna hoppa upp och ned om det inte vore för det här jädrans huvudet.
Mycket nyheter här, ja. Hejhej på er.

Kiosk

Klänningen är Hannas och ja, jag är otroligt trött och sliten.

Lite klädvisning från kiosken idag. Bästa stället på skolan förresten! skolans nior får jobba i kiosken för att få in pengar till balen. Jag önskar att jag jobbade där varje lunchrast, hur bra som helst ju.

Ponny

Min älskade ful/fina tröja är mormors gamla.
Idag är det en sådan dag då det känns som om ingenting vill samarbeta med mig och håret är slitet och huden torr. Bläblä.
Snart ska jag till Hanna, vi ska minsann ha myskväll ikväll. Det blir toppen!

All my friends are bad kids

Nejnej, jag är inte frisk. Jag hostar, snörvlar och snorar som bara den fortfarande, men jag tog mig en tripp till skolan för att hämta böcker, läxor och sådant trist men nödvändigt.
Nu ligger jag nedbäddad i min säng igen med årets första lussebulle i handen och är helt slut efter den lilla "utflykten". Ni vet, när man legat och sovit i fyra dagar så blir man så otroligt utmattad utav att bara röra sig utanför dörren.
Jackan är pappas förresten, varm som tusan.

Så som det är

Att vara sjuk är så ofattbart tråkigt. Eller att vara hemma från skolan på grund utav en lätt förkylning är bara mysigt, men att vakna med feber, fyfy.

För jag kan se mitt ansikte i dina ögon

Vaknar för tidigt och dricker te i sängen, sådant är fint.
Middag och kladdkaka hemma hos hanna idag. Jag önskar att vi bodde tillsammans vi två!
Åhåh, hjärtat känna lätt som en plätt idag.

Nattetid



Mamma köpte världens bästa kofta till mig i Paris. Körsbär på, det är ju bara för toppen!

Okej, Hannas kalas.
Finaste på länge och vi dansade tills klockan slog 06.30. Världens bästa, sötaste, ballaste Flora fotade. Nu ska jag hänga med Molly som nyligen kom hem från en tre veckors lång New York vistelse, gissa om jag saknat henne!?

Stan är dubbelt så stor nu, men lika ihålig.


Bild tagen av bästabästa Hanna. Åh, imorgon ska jag på kalas hos henne. Hur mycket betyder inte en människa om man saknar den så man dör bara då man inte träffats på två dagar?



Miss dior




I brist på annat så kan jag berätta att det är såhär jag luktar för tillfället. Bara så ni vet liksom.

Trubbel



Jag har börjat sova dåligt, riktigt dåligt. Det tar lång tid att somna och sedan så vaknar jag ett antal gånger per natt och är totalförvirrad, på det sättet att jag tror att jag är någon annanstans och i ren panik funderar på varför jag är ensam eller hur jag ska komma därifrån. Det tar ganska lång tid innan det slår mig att jag faktiskt är i mitt rum och att det är en vanlig natt.
Herre.
(Där har vi förklaringen till varför det ser ut som om jag sover)

Önskningar

Bara för att det snöar så fruktansvärt mycket så dras mina tankar till jul och därmed önskelistan. Några önskningar:


Biljett till Peace and Love alternativt Emmaboda (Hoppas det är okej att jag lånar en bild av dig Torunn).

Munspel, nu SKA jag lära mig. Dessutom skämms jag över att inte kunna spela något instrument över huvudtaget.

Jag tänkte bli världsbra på att sy också.




Höstlovet


Bild lånad och tagen utav Hanna på gotland. Cyklandes till ICA, 7 kilometer bort med cyklar som hade punka både fram och bak. Nog det jobbigaste vi gjort.

Väl framme på flygplatsen i Rom fick vi reda på att planet var trasigt och resan hem inställd. Sådant gör en inte på gott humör. Men nu är jag äntligen hemma och jag tror aldrig att jag haft så mycket lock för öronen som jag har nu!
Tjoho.

Hedvigs hjärna säger "knack, knack"

Bussen gick 05.30 så det kändes mer värt att vara uppe hela natten.
Nu har jag alltså inte sovit på ett och ett halvt dygn (om man inte räknar med att jag nyss nickade till i TVsoffan) och det kan jag säga er är mitt rekord!
OCH imorgon åker jag till Rom och kommer hem på söndag. Vi hörs då, eller kanske tidigare, jag vet inte.
Hare bra!
GOD NATT

Första november tvåtusentio







På kyrkogården, passande tyckte vi med tanke på Halloween.


RSS 2.0